Momentum = Produktivitet!

Hej!

Om en vecka börjar skolan igen. “Yay!” är min första respons men samtidigt lurar en känsla av belåtenhet av det lugn och den stillsamhet som dominerar vardagen just nu. Det är skönt att inte ha några förpliktelser utanför hemmet och kunna prioritera tid med grabben, böcker och annat. En tanke som slog mig för ett par veckor sen dock var att UHJ så produktiv man är när man är upptagen och stressad, samt kontra det, slö när man har massor av tid! 

När man är mitt uppe i allt ihop med uppgifter till tänderna, hittar man på något sätt tid till det man värnar om. Tillkommer det ytterligare något man känner starkt för finner man, trots att scheman faktiskt är fullspäckat, en pytte ruta med tid och använder denna tid så effektivt som är möjligt. 

Och som nämnt ovan, i kontrast till det finner, iaf jag, det otroligt vad lite man gör när man har all tid i världen. Det är just där problemet ligger. All tid i världen ger liksom ingen hets till varför man behöver göra något precis nu. Varför inte göra det sen i nästa stund av all tid i världen? 

Till soffliggarnas försvar är det liksom svårt för hjärnkontoret att ge uppgifter när det är sagt att vara fikapaus. Bättre är att vid rastens slut ge ytterligare sex uppgifter till styrman innan han ens hunnit reagera på att någon sagt något till honom och sedan trycka på övertid när han precis är till att förstå vad som faktiskt hände strax efter fikapausen. Man får liksom ta tillvara på elementet av förvirring och lita på att styrman fixar det. Han bara måste det liksom. Annars kommer HR anställda fröken ångest och gnatar. 

Hos vissa människor finns dock en aningen mer hälsosammare motivation att få färdigt uppgifterna trots mängden, just att vilja göra ett bidrag, skillnad och/eller för att ge mening till det hela. Skulle han eller hon inte klara av någon eller några av uppgifterna hittar de tröst i intentionen, att de åtminstone gav det en ärlig chans och att ifall de tagit det längre hade inneburit förlust för hela företaget genom att personen i fråga hade gått ner sig av för hög belastning.

Det klandervärda ligger dock i att man, trots vetskapen av detta fenomen, struntar i att ta tag i saken. Där återfinns jag. Tja! Man bör dock, om man känner igen sig här, ta det väldigt varsamt. Vanligtvis när vi hamnar i dessa perioder av massiv produktivitet gör vi det ovetandes och successivt. Successivt är nyckel här. Att köra full kareta från start gör det svårt att vara medveten samt hålla balansen mellan hälsosam stress och icke-så-hälsosam stress. En sak i taget. Nu kör vi sista rycket inför slutet på 2019! 

Hur som helst, snart är det igång igen och då KÖR VI! Ska bli så otroligt gott att komma igång med allt. Samtidigt är jag mycket nöjd över sommaren som har varit, goda tider, schysst balans med vädret, härliga människor, lek och bus etc etc. Livet är gott!

Det var det lilla för denna gång. Hoppas din vecka blir grym!

Max